ikväll firar jag det nya årets ankomst med några av mina bästa vänner. jag är tillbaka i kalmar sen igår eftermiddag, borde städa och betala räkningar. men det regnar vilket i vanlig ordning innebär att pepsi inte vill gå ut - så jag dricker kaffe tills hon tar sitt förnuft till fånga (egentligen borde jag dricka julteet, men kaffe är.. kaffe).jag förväntade mig att kalmar skulle vara fullt av liv till skillnad från halmstad. mot min vilja måste jag nog inse att så inte är fallet; min överrumplande ensamhet frodas även här. men missförstå mig rätt, jag har inte skrattat så mycket på två veckor som jag gjorde under bilresan hit.

  hade jag vetat det jag vet idag - eller velat det jag vill idag - hade jag antagligen inte valt socionomprogrammet. samtidigt vet jag att jag behöver ett stabilt yrke att stå på, och att arbeta med människor är något jag ser fram emot. men hade jag, mot all förmodan, vetat om för två och ett halvt år sen att jag verkligen ville satsa på skrivandet hade jag garanterat sökt litteraturvetenskap istället. kanske till och med konstfack - ”jag som är allt annat än estet”.  dock hade det inneburit att jag inte skulle ha flyttat till kalmar. litteraturvetenskap tjugo poäng, ska jag?